Inom mindre än en månad efter min ankomst till Göteborg, blev jag folkbokförd i Sverige av Skatteverket – och därmed också Försäkringskassan. Jag fick ett ID-kort och lyckades snabbt registrera vår bil. Strax efter mitt besök på Migrationsverket, började jag en svenskakurs, medan min fru fick alla godkännanden från skatteverket och socialförsäkringen för att driva sitt företag.
Förvisso är mitt fall enkelt. Gift med en svenska och EU-medborgare, så reser jag i gräddfilen. Men fråga vilken fransk medborgare som helst, som brottats med de franska myndigheterna för att erhålla ett enklaste dokument eller tjänst – han förstår lätt min förvåning.
Nyckeln till denna enastående effektivitet har ett namn: ”personnummer”. Ett unikt nummer som tilldelas varje svensk från födseln, är sesam för att genomföra en administrativ process, oavsett om det handlar om att öppna ett bankkonto eller få bonuskort till Hemköp.
Utan denna sesam, ingen frälsning. Personnumret kan liknas vid ett franskt försäkringskassenummer – men som skulle krävas systematiskt i alla lägen. För er som är bekanta med databaser, liknar det den primära nyckeln – primary key – för att identifiera ett unikt enskilt objekt. Så vitt jag vet, är Sverige den största databasen i världen!
Varje administration kan få tillgång till information från andra administrationer. Dessa verktyg optimerar förvaltningskostnaderna, vilket den skattskyldige bara kan välkomna. Den andra fördelen är att personnummer gör livet enklare för användaren i vardagen. Slående exempel: din läkare skriver under en konsultation ut en medicin. I samma stund, utan recept och mot uppvisande av ditt personnummer, kan du hämta ut denna medicin på vilket apotek som helst i staden på grund av sammankopplingen av systemen!
Vissa skulle säkert säga, att det är inte hälsosamt att stora institutioner lätt kan kommunicera med varandra och veta för mycket. För min del är jag inte säker på att franska offentliga tjänster är vattentäta garantier att skydda den personliga integriteten. Men det faktum att de inte kommunicerar med varandra, fördyrar skatten, och förpestar ofta livet för användaren.
Leve ”one stop shop”!
