I Sverige är politiska och finansiella skandaler mindre talrika än i Frankrike, och Sverige ligger på en utmärkt position i senaste index där Transparency Organisation, som bekämpar korruptionen i världen, rankar länder utifrån graden av korruption. De flesta härvorna som berör regeringen, riksdagen eller myndigheterna är inte särkilt viktiga, och gäller oftast kreditkortsanvändning för personliga utgifter. Däremot, som det nyligen har visats två gånger i Göteborg, verkar härvorna allvarligare och rörigare när det handlar om kommunerna eller kommunala myndigheterna.
Första härvan är daterad den 2 februari i år. Den här dagen avslöjar GöteborgsPosten att många privatägda bilar reparerades i kommunens verkstad, som normalt ska serva bara bilar som ägs eller leasas av kommunen. GP upptäckte att många chefer och släkt lämnade in deras privata bilar på verkstaden. Dessutom fakturerades för reparationerna tre gånger billigare än i traditionella verkstäder!
Den andra affären utspelas sig den 17 mars och gäller ett containerföretag som hyr ut parkeringsplatser för lastbilstrailer. Kruxet var att marken ägdes inte av företaget, utan av kommunala Göteborgs hamn som inte erhöll några pengar för det! Dessutom satt Göteborgs hamns förre vd i företagets styrelse!
I båda fallen kan man konstatera att saker utvecklas på samma sätt: efter avslöjande uttalar sig de flesta av de involverade med otydliga förklaringar medan andra förnekar allt. Dagen efter reagerar upprörda politiker genom att kräva granskningar medan åklagarena startar utredningar. I allmänhet får de mer implicerade aktörerna sparken flera månader senare.
Skenbart slutet gott, allting gott: journalisterna undersökte och avslöjade, politikerna reagerade och fattade beslut och de elaka är straffade.
Men ställdes de rätta frågorna?
I det första fallet, utöver penninggirigheten från de som lämnade sina bilar, finns det ett annat problem: eftersom kommunens verkstad har tid att reparera många privatägda bilar var verksamheten tydligen inte rätt dimensionerad. Uppenbarligen fanns det en underbeläggning som möjliggorde de anställda att ta hand om privata bilar. I så fall: varför förfogar kommunen över en verkstad i stället för att vända sig till privata verkstäder, vilket förmodigen skulle kosta mindre?
I det andra fallet förfogar kommunen över en stor mark som varit outnyttjad i många år. Frågan är varför kommunen inte säljer sin mark, eller exploaterar den genom att hyra ut den direkt till lastbilstrailers, vilket skulle vara lönsamt för både kommunen och skattebetalare?
Besynnerligt nog har dessa enkla frågor aldrig lyfts.
En résumé av denna artikeln publicerades i GP 19 juni 2017:
