De svenska och franska skattesystemen liknar varann i mycket, i synnerhet vad gäller de stora belopp som båda staterna tar ut för att uppfylla sina behov. Däremot går de olika vägar när det gäller bostadsbeskattning.
Som vanligt är svenska systemet väldigt enkelt: när du säljer en privatbostad måste du betala en skatt på 22% av en eventuell vinst.
I Frankrike måste du betala en skatt när du köper, ungefär 6% av inköpspriset, oavsett om du köper en lägenhet eller ett fritidshus, med undantag av nybyggda bostader. Däremot när du säljer din permanentbostad betalar du ingenting. Beträffande fritidshus måste man betala en skatt, som minskar med antalet år du innehaft fritidsboendet.
Anta att man säljer en lägenhet som man köpt för 2,5 miljoner. Den säljs för 3,2 miljoner flera år senare. Den franske skattebetalaren betalade 150 000 kr vid köpet och ingenting vid försäjningen. Svenska skattebetalaren erlade ingenting vid köpet men måste betala ungefär 150 000 kr vid försäljningen (22% av vinsten).
Jag har med avsikt valt ett förenklat exempel som visar samma resultat i båda länder. Om man ändrar parametrarna konstaterar man att det bara är om vinsten är högre än 27% betalar franska skattebetalaren mindre än vad svenskarna gör. I de andra fallen, till exempel om marknaden faller, betalar den svenska skattebetalaren mindre till Skatteverket.
Svenska systemet är enkelt och logiskt: oavsett det rör sig om en lägenhet, en villa eller ett fritidshus betalar man bara om det finns en vinst.
Franska systemet är komplicerat och inkkonsekvent: skatten är grundad på inköpspriset, oavsett det finns en vinst eller inte. Dessutom är skattunderlaget lägre eftersom en permanent bostad inte berörs.
Det leder till att svenska systemet gynnar rörligheten, medan franska systemet privilegierar att man bor kvar där man är.
